på ett sätt känns det jobbigt och på ett annat sätt en lättnad,jag menar det som hände va ett helvete men det va nog ändå bra för oss två nu om man tänker efter.just då va det verkligen det värsta dom kunde hända.på grund av vårat misstag va vi tvungna att skiljas från varandra och det va ett rent helvete,men man vande sig med tiden..men det va sjukt jobbigt,jag tror aldrig jag har mått så dåligt som jag gjorde då.alla nätter jag grät mig till söms med dig i mina tankar..min allra bästa vän,det enda bästa vännen jag hade,den hade jag förlorat,jag va utan dig hela sommaren men ändå känns det som du alltid va där,med mig.jag hade verkligen ingen annan än dig,det va bara du och jag,vi gjorde allt tillsammans och själva.vi ville alltid vara själva.det va bäst så!jag va så jävla lycklig med dig.ingen kommer fatta hur mycket du bettyde för mig och hur mycket jag sörjde...ingen förstår,eller hur?det har vi ju sagt förut.det va det som va det stora problemet,ingen fattade hur vi mådde eller någonting,jag saknar det vi hade.alla minnen.vill ha det tillbaka men det kommer jag nog aldrig få...